Ölandsbränderna

Själseld är en helt fiktiv berättelse men mycket inspiration har hämtats från de på sin tid vida beryktade Ölandsbränderna (1957-58).

Nedan är till största delarna hämtat från boken Det brinner på Öland: en skildring av fallet Göran Johansson / Lars-Erik Lindqvist, Johnny Holberg, som finns att låna på Stockholms Stadsbibliotek.  En hel del har jag även fått berättat av min pappa som jobbade inom kriminalvården på den tiden och har träffat den huvudmisstänkte. Likaså är min mamma uppvuxen i Mörbylånga och vet förstås hur det kändes att bo där under den tiden.

Det är lördagkväll den 9 februari 1957 och stora delar av Albys invånare är på storkalas i Stenåsas bygdegård. De vet inte om det men de är bara timmar ifrån starten av händelser som ska leda till en av Sveriges genom tiderna största polisutredningar. Och det måste nog även tillhöra en av de märkligare med en oändlig massa invecklingar och mystiska skeenden.

Alby ligger längs den sydöstra kusten av Öland, bara kilometrar ifrån Hulterstads kyrka där många av de omkomna från Kronan 1676  ligger begravda. Det är också där Jerry, en av bokens huvudpersoner, har vuxit upp.

(kartan är från Ölands officiella hemsida http://www.oland.se/)

Några festdeltagare kommer hem sent på kvällen och upptäcker snart att det brinner i Svante Olssons lada. Detta är långt före mobiltelefonernas tid, här är det byhandlaren som har hand om telefonstationen men han är kvar på festen. Det går alltså inte att ringa brandkåren. Byborna får göra vad de kan för att släcka.

Men eländet är inte över. Man upptäcker nu att det brinner även i Paul Olssons gård i södra delen av byn. Folket rusar dit och man lyckas få ut djuren, alla utom en kviga som blir kvar därinne. En man springer in och försöker av ren barmhärtighet avliva den men med en alldeles för liten kniv. Denne man var Göran Johansson som senare skulle bli huvudmisstänkt i hela härvan. Nu hittas han dock avtuppad utanför ladan och får konstgjord andning.

Dramat som sedan följer innehåller allt och är inte lätt att bringa ordning i. Göran är en trettioettårig lantbrukare bosatt i byn Hagby som ligger lite norr om Alby, vid Norra Möckleby. Han äger Ölands enda Chevrolet Bel Air, beige-grön och fin. Den spelar en huvudroll eftersom den hade synts i Björnhovda den kvällen och sägs ha kommit med den sista färjan från Kalmar. Görans version av kvällens händelser skulle då inte stämma. Dessutom hittar man hjulspår som skulle tyda på att han varit där han säger sig inte ha varit. Men det finns inga egentliga bevis.

Göran känner sig förföljd och sätter in en annons i Barometern den 27 februari 1957 där han utfäster en belöning på 3000 kronor till den som kan skaffa fram bevis mot dem som är skyldiga till bränderna.

Till saken hör att min pappa har träffat Göran Johansson under denna tid (pappa började sin karriär inom kriminalvården då). Han upplevde honom som en sympatisk och trevlig person men det betyder ju förstås ingenting i skuldfrågan. Pappa berättade att det förelåg en hel del avundssjuka och grannosämja där nere i byarna. Göran var tydligen en kvinnokarl av stora mått, han hade dessutom investerat i nya jordbruksmaskiner och lyckades bra. Enligt uppgift fick han en gång slänga 46 ton lök eftersom han odlade för mycket. Och så var det den där bilen som förmodligen stack i ögonen på flera kan jag tänka mig.

Men det fortsätter att brinna. Hela sex gånger under år 1957 slår lågorna mot skyn i Alby och Norra Möckleby, bland annat i Göran Johanssons egna sädesmagasin och svinhus där 60 grisar bränns inne. Mamma som bodde i Mörbylånga (västra Ölandskusten) har berättat vilken jobbig och spänd stämning som rådde på södra Öland under den tiden. Invånarna patrullerade om nätterna för att försöka förhindra nya bränder. Morfar hade en bilverkstad i Mörbylånga och kunde ibland inte sova av oro för att den skulle ta eld har mamma berättat.

Den 4 november grips Göran Johansson men trots det brinner det igen den 11:e november, när Göran är inspärrad alltså. Han släpps den 19 november igen.
Vid det här laget är uppmärksamheten runt Ölandsbränderna stor även utanför ön, det rapporteras frekvent i rikspressen och även ute i Europa. Och Göran mår ju förstås inte bra av allt det här, en gång försökte han ta sitt liv när han satt häktad.

Göran visade sig ha ekonomiska bekymmer, han löste bland annat in falska checkar i både Vissefjärda och Blekinge. Senare blir det så pass illa att till och med hans el stängs av. Han tvingas också till auktion av allt sitt lösöre. Den äger rum den 15 februari 1958 och det blir bilkö till den lilla byn Hagby där han är bosatt. Alla vill se denne man (märk väl att det inte finns någon Ölandsbro då och man tar alltså färjan över).
Men bränderna fortsätter och Göran blir ett tag övervakad av polisen dygnet runt, när denna bevakning dras in den 27 juli 1958 brinner det igen. Ett par veckor senare brinner det ytterligare en gång och nu blir Göran i det närmaste lynchad och nedkastad i en gödselbrunn.

Polisen inrättar högkvarter i ett tomt hus i Hagby, hela 40 poliser stationerar sig där vilket ska jämföras med att i hela byn fanns det bara 28 bofasta. Och mediaintresset har ju förstås inte minskat. Det berättas att byborna till och med monterade ner skylten som visade att de kommit till Hagby för att alla nyfikna inte skulle hitta dit.
Men trots att byn nu är välbevakad brinner det ännu en gång där den 19 augusti…

Häktningsförhandlingarna mot Göran Johansson slutförs 13 oktober 1958 och rättegång hölls 27 november. Då brinner det igen i Gärdslösa… Två fyllon erkänner dock detta. Men det slutar i ett mörker, man hittar ingen skyldig och Göran frias.

En märklig detalj i historien utspelar sig under tiden då rättegången hölls. Göran satt ju häktad i Kalmar men rättegången hölls i Borgholm på Öland. Göran var inte på särskilt gott humör så man kom överens om att skjutsa omkring honom på ön och han fick till och med åka hem till sin egen villa. För att inte väcka uppmärksamhet ville man inte ha en officiell bil så advokaten lånade ut sin Porsche till detta (som om det inte skulle väcka någon uppmärksamhet…). Nåväl, med Göran följde två ”fångvaktare” som skulle hålla honom under uppsikt. Likväl, några timmar efter de lämnat Görans hem så börjar det brinna där…

Det slutar med att de båda kriminalvårdarna själva blir anhållna och inburade för att inte skött sin uppgift. De erkände då att de för ett kort ögonblick lät Göran vara för sig själv. Men man hittade dock inget som kunde bevisa att det var Göran som hade tuttat på. Den gången heller.

Men även om Göran Johansson blir frikänd så flyttar han från byn och bosätter sig bland annat i Läckeby utanför Kalmar, där min pappa som av en händelse bodde. Och som av en ännu märkligare händelse så var farfar med i brandkåren där. En dag går brandlarmet (pappa fick åka med farfar på det larmet), en bil står i ljusan låga i i ett dike lite utanför byn. Det är brödbilen som brinner. Den som Göran kör.

Uppståndelsen runt Göran tar dock inte slut där heller. Han åker runt och stjäl antikviteter vilket han senare åker dit för, men det är en helt annan historia….

Göran är idag inte längre i livet och vi kommer nog aldrig få reda på vad det egentligen var som föregick där vid Alvarets rand. Var det han som tände på? Vem vet. Det är inte utan att det kittlar lite i mystiknerverna. Särskilt när man lägger till det faktum att det var just denna del av södra Öland som skonades från bränning under invasionen 1677, kanske ligger orsaken i något som kom med den omkomne Lorentz Creutz när Kronan sprängdes i luften. Mannen som utdömde de allra första dödsstraffen i häxprocesserna.